Förra söndagen bar det ju som bekant av till Kalgoorlie, en riktig gruvgrävar-stad 70 mil från Perth, rakt in i landet.
Vägen dit var ganska lång och bökig. Det är inte som i Sverige, där man passerar städer här och där.
Här är det en gigantisk öken. Har du tur passerar du en bensinmack var tionde mil, men det är allt.
Ödemark och kängurur. I 70 mil.

Dessutom var vi tvugna att stanna med jämna mellanrum, då bilarna riskerade att överhettas.







Väl på plats var det arbete som gällde under dagtid, och på kvällarna samlades vi för att laga mat och spela kort.

Torsdag den 26 var vi alla lediga, eftersom det är Australiens nationaldag.
Vi tog till vara på dagen och turistade lite i området.
I Kalgoorlie ligger till exempel Australiens största öppna gruva, kallad "The Super Pit".
Otroligt fantasifullt namn där... Kan tänka mig att tankebanorna gick till på följande vis när de kom på det:

"Hm, vad ska vi döpa den till..? Det är en jättestor "pit" (utgrävning).. Giant Pit? Big Pit? Nu har jag det! SUPER pit! Yes!"

På Australia Day åkte vi dit i alla fall. Och den var inte liten.



Det är lite svårt att få en uppfattning av storleken, kanske särskilt på ett foto.
Men jag kan säga så här, allra längst ner i botten syns tre prickar.
De är grävmaskiner med skopor i storlek med den nedan...



...och däck som dessa



När vi tröttnade på gropen så åkte vi hem och grillade och badade.
Ahmed var grill-ansvarig och jag och Idan såg oss som poolansvariga.
Någon måste ju se efter den också...











Jag fick dessutom höra att man inte har varit i Australien förrän man har provat deras nationaldryck "Ginger Beer", och när passar det bättre att prova den, om inte på självaste nationaldagen.
Skulle beskriva det som någon sorts ingefärs-must.
Gott, men väldigt annorlunda...



Framåt aftonen var det min tur att vara middagsansvarig.
De andra önskade en svensk middag, så det blev pannbiff med stekt lök och potatismos.


Kinesisk man med pannbiff. Gott men konstigt löd utlåtandet.




Efter Australia Day, så hade vi två långa arbetsdagar kvar innan det var dags att ta sig igenom öknen och hem igen.


Solnedgång i ödemarken.


På det stora hela var roadtripen en trevlig upplevelse. Mina arbetskamrater är mycket vänliga, och det var skönt med lite omväxling.

Tyvärr så fanns vissa detaljer som förpestade hela veckan.
Tänkte väl inte direkt blotta varenda liten tanke just här, just nu, men man kan säga att hela resan var överlag oproffessionelt arrangerad.
Det ena ledde till det andra, och när vi till slut var tillbaka i Perth, bestämde jag mig för att det enda rätta var att säga upp mig.
Så nu är jag arbetslös igen. Fast jag har en intervju redan idag, så än finns det hopp.