För er som tror att jag har gått och dött ute i den australiensiska vildmarken har jag goda nyheter, än lever jag och frodas.
Dock har jag just nu varken riktigt tid eller ork att göra en bamseuppdatering om vad som har hänt den senaste veckan. Alltså tar jag en kopp kaffe i stället och återkommer angående den saken.
Oj oj oj! Nu brinner det i knutarna! Om tio minuter går min buss, och jag är inte på långa vägar färdig! Varför sitter du då vid datorn, undrar ni, och ja... Det gör jag också.
Idag bär det av på min lilla roadtrip. Ända bort till Calgoorlie ska vi (googla ni som inte vet var det är), eller mest jag och apan. Jojo får stanna hemma.
Vet inte riktigt vad jag ska vänta mig. Finns det internet? Kaffe? Kängurur? Så många frågor utan svar.
Men nu måste jag skynda! Kanske hörs vi igen, kanske inte. Skämt åsido, har inte det så kallade internetet nått fram till landsbygden här i landet ännu, så hörs vi igen om en vecka.
De senaste åren har jag tagit del av en semmeltradition. Vet inte riktigt hur det började, eller var det kommer sluta, men varje år träffas jag och några vänner för att äta en semla och säga hej. Alla kan ju förstås inte närvara varje gång, men det är nästan det som är charmen med det. De som inte kan bidra med sin fysiska närvaro, får helt enkelt hänga med via skype.
Detta är vad som gör det hela extra roligt. Var vi befinner oss, vad vi gör just nu, vad som händer, hur det går med våra planer och så vidare. En årlig uppdatering, med en bakelse.
I år var jag en av de som deltog via cyberspace. Tyvärr är ju inte Australiens befolkning precis överösta med semlor (deras förlust), så mitt bidrag blev helt enkelt en kall James Boags (ett slags tasmanskt guld i flytande form).
Så tack mina vänner för årets fika. Undrar var vi är nästa år?
Idag när jag jobbade, så träffade jag bland annat två systrar i 3-6 års åldern. De var så klart hur söta som helst. Storasystern himlade med ögonen åt allt lillasystern sade, och efter en stund blev hon riktigt förbannad på henne. Jag förstod inte riktigt varför, men precis vad hon kände. Den lilla sade något dumt, och när den äldre tyckte att det hade gått för långt, så såg hon på sin yngre syster (med en aning dömande blick), höjde handen och sopade till henne allt vad hon orkade.
Jag förstod precis.
Är det någonting som är vansinnigt irriterande här i världen så är det nämligen just småsyskon. Jag vet, för jag har ett. Och herregud vad jobbig hon är.
Hon säger, gör och råkar alltid ut för dumma saker. Dumma, dumma lillasyster.
Inte nog med att hon gör detta, hon skyller dessutom alltid allting på mig. "Men Anna gör det!" och "Anna sa det" är meningar hon har slängt åt mitt håll hela våra liv.
Sen får jag ta skiten. För jag är äldst, och borde veta bättre. Detta är varför jag hatar att vara storasyster
Samtidigt... Så är det rätt trevligt ändå. När vi var små så var min syrra rätt lättlurad och lättmanipulerad, och gud vad kul det kunde vara. Jag kunde få henne till vad som helst, för mig litade hon på. Haha, när jag tänker närmare på det så är det nog samma fortfarande.
Ändå har saker och ting ändrats med åren. Jag känner inte för att slå till henne lika ofta till exempel.
Ibland kommer hon till mig och ber mig om råd, och då blir jag stolt. Det bekräftar på något vis att trots att jag har utnyttjat hennes blåögdhet hela vårt liv, så litar hon fortfarande på mig och värderar vad jag tycker. På senare år har jag även insett att hon inte är så pjåkig på att ge råd hon heller, och det gör mig också stolt! För tänk ändå, trots att jag hatar att hon skyller på mig, och att hon gör dumma saker, så har ändå jag varit med och uppfostrat någon som är bra, smart, rolig, påhittig och (kanske framför allt) villig att hjälpa mig när jag har problem, koka en kopp te när jag behöver det som mest, och sitta uppe hela nätter för att bara... göra ingenting.
Därför grämer det mig att jag inte kan vara där och supa henne under bordet när hon fyller 20. Men jag kommer att ta igen det, det kan jag lova. Dagen till ära delar jag istället en gammal hederlig Coca Cola med henne, och hoppas innerligt att någon annan är där och sköter mitt jobb. Det vill säga ser till att hon hittar till systemet, och ger henne en rak höger när hon går för långt.
Nu dricker jagmitt morgonkaffe för första gången på evigheter. Får liksom inget sug när jag är sjuk, men nu är jag återställd och njuter av kaffe, morgonsol och fågelkvitter.
Åh, känslan av att få duscha och fixa till sig när man har snorat och luktat svett i en veckas tid! Oslagbart!
... Särkilt när det innebär specialkost i form av glass i stora lass
Drog en lååång skype med Becca häromdagen. Det var så otroligt trevligt! Det som är bra med Becca är att vi brukar inte prata så överdrivet mycket om vad som har hänt på senaste, eller kommer att hända, utan vi glider allt som oftast in på något otippat ämne som vi sedan kan diskutera hur länge som helst.
Denna gång handlade det bland annat om vem som är den hårdaste snubben vi vet. Det vill säga, någon som är så hård att han aldrig, hur mycket han än försöker, kan verka mjuk. Detta pågick en liten stund. Brudar som vi är, så kunde vi ju ändå hitta "de där varma ögonen" eller "nallebjörnen på insidan" i vem vi än kom på. Till slut så hittade vi ändå någon som kvalificerade till att vara den hårdaste av de hårda.
Denna hårda snubbe har nyligen gjort en reklam för British Heart Foundation, och trots detta så mjuknar han inte det minsta i våra ögon.
Mina damer och herrar, Vinnie Jones.
Förresten, om någon av er har förslag på någon som skulle kunna utmana Vinnie Jones på prispallen, vänligen kommentera!
Här kan vi ju genast döda myten att man blir förkyld om man är kall, för jag har banne mig svettats hela veckan.
När jag började känna av de vanliga symtomen (halsont, huvudvärk samt den där känslan av att jag är otroligt liten och det är vansinnigt synd om mig), bestämde jag mig för att stanna hemma och följa Lollos råd. Det vill säga bädda ner mig i sängen och fördjupa mig i Niceville.
Det är nog det som har hänt här på senaste.
Nej förresten, en sak till! Eftersom jag har gjort bra ifrån mig på jobbet på senaste så har jag blivit medbjuden på en jobb-roadtrip! Den 22 januari bär det av och vi blir borta lite drygt en vecka. Återkommer med fler detaljer om detta senare.
Känner att det är på tiden att jag svarar på lite frågor och kommentarer jag har fått på senaste, så håll till godo allihop! Becca, tack för att du kommenterar så flitit först och främst! Alltid kul att läsa! Du undrade över varför jag önskade mig ett grenuttag i julklapp, och jag kan förstå så här i efterhand att det verkar lite... annorlunda kanske. Problemet är att vi har två adaptrar och två kontakter i vårt rum, och det är inte helt tillräckligt i längden. Fläkten måste ju alltid vara igång, så då är en kontakt tagen där, och sedan utbryter kriget om vem som ska få ladda vad i den andra kontakten. Men nu blir det andra bullar! By the way, vi saknade dig på nyårsafton med! Satt och pratade om middagen vi hade förra året, och då kändes det lite lustigt att inte vara vår vanliga lilla skara.
Monkie, det där med snuset har jag också funderat över... Men man får ju ta in cigaretter, så varför inte? Faktum är att när vi har varit ute och rest förut, så har jojo alltid redovisat sitt snus, och det har aldrig varit några problem. Alla vakter verkar känna till vad det är, och släpper igenom honom direkt. Morötter däremot, precis som du säger, skulle aldrig gå igenom. Man får inte ens ta med sig frukt och grönt mellan de olika staterna. När vi flög från Brisbane till Townsville så hade de inte bombhundar som kontrollerade oss, utan frukt,nötter och grönt-hundar som såg till att ingen hade så mycket som en vindruva med sig. Och det var ju bara inrikes... Förresten, motion är bara förnamnet på nya jobbet. Men vem tackar nej till betald motion? Inte jag i alla fall.
Vanessa, jag vill skypa snart med! Eftersom jag har börjat jobba nu så passar sen kväll (Perth-tid) bäst på vardagar (det är eftermiddagstid för dig), eller eftermiddagstid (för mig) på helger (dvs. helgförmiddagar för dig). Skicka ett mail, en kommentar eller en rad eller två på fejjan så ska vi nog kunna styra upp detta! Vad gäller snuset, så har han slutat ofrivilligt. Det han hade med sig tog slut någon gång i november, så sedan dess har han inte kunnat snusa. När mamma sa att hon skulle skicka ner lite julklappar till oss, så bad jag henne skicka med ett par dosor. Japp, jag vet, jag är en underbar flickvän!
Mimmi, du ställde ju egentligen inte riktigt någon fråga, men jag ville skriva till dig ändå eftersom jag blev så glad att se att du tittar in här! Det är så tråkigt att man inte kan se vem som läser, så när någon kommenterar blir det lite av en aha-upplevelse. Hoppas allt är bra med er där uppe i nord, och hälsa alla så gott ifrån mig!
Nyårsafton blev mycket lyckad. Vi åkte till Kings Park, som är en stor park, placerad på en höjd kan man säga, med utsikt över de centrala delarna av staden. Lite som Skansen nästan.
Vi hade förberett med låtsas-champagne och jordgubbar, räkor och finmat. Vi var helt förberedda, på allt utom fem stycken lagom påverkade italienare som (helt omedvetet) var nära på att skapa en skogsbrand med hjälp av tomtebloss. Men vi hade vansinnigt trevligt.
Idel glada miner. Innan branden nästan bröt ut.
Utsikt
Drog även en klassiker, det vill säga halsa skumpa. Bara på studenten och nyårsafton man får göra det, och det är ju inte precis studenten en gång om året direkt, så man får ju passa på...
På nyårsdagen bestämde vi oss för att ta en dag instängda på vårt rum, avskärmade från verkligheten. Det var trevligt. Tv, dator och nachos, allt på ett ställe. Älskar att ha sådana dagar. Man luktar lite illa, och rapar ännu värre, men det finns ingen inom synhåll som ens skulle kunna vara i närheten av att bry sig. Japp, vårt förhållande har nått den punkten.
I övrigt kan jag tala om att jag hade min första dag på jobbet idag. Tror inte att jag har talat om för er vad det är för jobb jag har fått. Jag jobbar alltså numera för ett så kallat "sales and marketing"-företag. Det är inte på långa vägar så fancy som det låter. I praktiken går det ut på att vara en sådan där jobbig en som knackar dörr. Den trevliga delen är att jag inte säljer dammsugare, utan försöker få folk att gå med i välgörenhetsorganisationer. Just nu jobbar vi med Röda Korset.
Faktum är att jag gillar det. Än så länge. Har ju bara jobbat en dag ännu, men det finns verkligen potential. Alla medarbetare är otroligt trevliga och hjälpsamma, och över lag är de man knackar på hos även de väldigt trevliga. Här är det mycket vanligare att stödja välgörenhetsorganisationer än hemma, vilket gör detta jobbet mycket lättare än man kan tro.
Hur som helst så hade jag en mycket bra dag. Jag hade trevligt, träffade en massa folk, samt lyckades att få två så kallade "sälj", vilket tydligen var otroligt bra för att vara första dagen på fältet, av de andras reaktioner att döma. Så jag är nöjd.
