Jahaja, det var länge sedan. Jag har nog inte riktigt någon förklaring till varför jag inte har setts här på ett tag. Jag har nog mest bara varit upptagen.
Sedan jag var här sist har vi...
Sett svarta svanar, firat en nyfödd prinsessa, suttit i parken, jobbat, haft stopp i toan, bråkat med hyresvärden, ätit sill, besökt Fremantles hamn, spelat gitarr för pengar, hittat en sandklippa där det bor kaniner,blivit bjudna på middag i vårt eget kök, druckit kaffe, bjudit en aborigin på Kalles Kaviar, och Jojo har dessutom pajat sitt fjärde par solglasögon.
Igår fick Sverige en liten prinsessa, och rojalister som vi är ska detta firas med pompa och ståt! Idag har vi varit på IKEA och handlat proviant för en svensk afton för att fira nedkomsten av det lilla livet.
Grattis Victoria och Daniel. Grattis Sverige. Länge leve Kungahuset!
Jojo, duktig som han är, har fixat en jobbintervju till mig idag. Det är på samma ställe som han jobbar, vilket jag är ÖVERLYCKLIG för. Tänk, jobba kväll i ett tomt köpcenter. Passar mig utmärkt. Så nu på morgonen ska jag träffa hans chef, Barnaby.
Jag tänker mig att man måste kalla honom "inspektorn" och att han ser ut ungefär så här
För övrigt har jag hört att mina biljardkunskaper har ifrågasatts. Jag minns den gången på Café Inex i åttan, den gången då jag slog ut ALLA gymnasie-elever på en rast. Jag säger bara det.
Gårdagen började med en kopp kaffe på ett café i London Court, en liten del av centrum som de har byggt SOM OM det vore jättegammalt. Här finns ju inga gamla saker, så de får låtsas helt enkelt.
Allt kaffe i detta land serveras med choklad på toppen.
Sedan åkte Jojo iväg för att städa upp efter alla lortgrisar på shoppingcentret. Jag åkte till Fremantle och träffade Jonny istället.
Vi stötte på en clownparad
Sedan upptäckte vi hur drastiskt mina biljardkunskaper har försämrats de senaste åren
Här i Australien är solen stark, man dör om man inte använder solkräm, det är hål i ozonlagret, man får solsting om man inte har en hatt, en solbränna är livsfarlig osv. osv.
I alla fall låter det så när man kollar på tv och det kommer reklam från statens hälsoavdelning. Riktigt så vansinnigt farligt tror jag väl inte att det är, men man tar ju ändå det säkra före det osäkra, svensk som man är. Dock märker man vad det är man har att göra med när man får en bränna som Jojos.
När vi var på stranden häromdagen så bad Jojo mig att smörja in hans rygg med solkräm. Det gjorde jag, länge och väl, och eftersom han är solkrämspolisen så efterfrågades "lite extra", och även det fick han. Däremot fick han inte så värst mycket omsorg vad gäller ovansidan av axlarna och överarmarna. "Där når han ju själv" tänkte jag och drog bara över lite slarvigt.
Pluspoäng till den som kan gissa var han fick solkräm
I afton arbetar Jojo. Ni är några stycken som undrar vilken karriär han har valt. Jag måste säga att han verkligen har prickat in rätt. Han passar så bra in! Han jobbar på ett shoppingcenter här i närheten som.... håll i er nu....... Städare!
Jag tänker mig att när han går till jobbet, så förvandlas han till The Janitor
Hur som helst, medan Jojo är ute och städar, tänkte jag åka och upptäcka stadens lite mer pittoreska del, Fremantle, med Timo och Jonny.
När man är duktig får man belöna sig, och jag har säkert varit duktig på något de senaste dagarna. Därför blev det stranden idag med Chantel, Jojo och Timo.
Dock blev det annan strand idag än vi åkte till sist. Det trista med stränderna här är att det alltid är något som förstör lite. Vissa stränder har stingers (mini-maneter som sticks och klänger sig fast), andra stränder har andra maneter som är ännu värre, rent utsagt farliga. Scarborough (där vi var idag) är alltid blåsigt och har hajar.
Så när man står där i vattenbrynet, med fötterna i ett 25-gradigt, turkost hav, tvekar man ändå en sekund eller två innan man kastar sig ut i vågorna.
Tänkte bara nämna det sådär i förbifarten, så mår ni kanske lite bättre hemma i februari-Sverige.
Häromdagen fick vi beösk av vår vän Jonny. Han har bott i Darwin senaste halvåret, men nu är det slut på det och han tänkte vara i Perth ett tag istället.
Detta firades med öl och Timo.
Jonny tyckte att det var på tiden att någon klättrade i vårt träd
Hej på er, stora och små! Som ni märkt så tog jag två dagar semester från bloggen. Det var välbehövt. Ibland så bara tröttnar man på att skriva saker här, och då kan det vara trevligt med ett litet uppehåll.
I fredags hade Jojo en intrevju att gå på. Faktum är att han hade den första intervjun i tisdags. Han gick in och gjorde ett så bra intryck att de blev alldeles till sig. Tills de såg var han bodde, vilket var för långt bort enligt dem.
"Jaha, men det är väl inte deras problem? Vill han pendla så är det upp till honom" tänkte jag och blev arg. Tydligen var det deras problem, eftersom de är ansvariga för hans säkerhet inte bara på, utan även till och från, arbetsplatsen. Jobbar man då natt till exempel, så kan det hända att man får vänta en timma på busshållplatsen, och det var de inte förtjusta i.
Han fick inte jobbet helt enkelt. Däremot, eftersom de tyckte så mycket om honom, så fixade de en ny intervju med en annan snubbe inom samma branch. Det var den han gick på i fredags. Och kan ni tänka er, han fick det!
Och nu sitter ni och trycker näsan mot skärmen och tänker: "Men vad är det för jobb då!? Säg någon gång!" Näpp.
Samtidigt som Jojo var iväg och intervjuades så bestämde jag mig för att ha lite kvalitetstid med apan. Det blev stranden. Eftersom vi inte är helt hemma på vilka stränder som är bra här i stan (och det är stor skillnad från strand till strand) så tyckte jag att vi kunde bjuda med Chantel i egenskap av guide och chaufför. Apan var inte stormförtjust, men han kunde vänja sig vid tanken att ha en egen chaufför.
Chantel tog oss till Yanchep, och nej, jag hittar inte på namnen själv. Det var helt otroligt! Troligtvis den bästa stranden jag har varit på! Den var inte stor, vilket ledde till att det inte heller var så mycket folk, max 30 personer. Ofta är det ganska vågigt när man badar i havet, finns ju liksom inget som bromsar. Men det gjorde det här.
Sisådär 20 meter ut i vattnet sträckte ett korallrev ut sig och fångade upp vågorna. Resultatet blev en turkosfärgad lagun med kristallklart vatten, där vi gladeligen plaskade runt som om vi var fem år igen. Tyvärr finns inget vidare bildbevis, eftersom jag mitt kvastskaft glömde kameran hemma. Dock kan jag bjuda på en bild som apan tvingade Chantel att ta med sin mobil.
Han känner någon sorts skräckblandad förtjusning till livräddarna.
Monkie om provjobb och druvskörd: waow!! fina druvor!! fina bilder!! fin flicka!! Men hur blir det med toabesöken om ni käkar så mycket druvor???KRAAAM
Ja du... Vi visste inte riktigt hur pass vindruvor påverkar kroppen. Det vet vi nu.
Nu är Jojo på en intervju och jag har en underbar morgon! Härom dagen när Chantel var här, så hade hon med sig en present till mig. Hon hade fått lite olika sorters lyxkaffe, men eftersom hon knappt dricker kaffe så fick jag dem.
Min morgon består alltså av ansiktsmask och kaffe. Frågan är bara vilken sort jag ska välja... Tror det blir den med en hint av hasselnötssmak...
Idag var jag och provjobbade på Lush. Det kändes som att det gick bra, och jag hade verkligen kul! Träffade en massa trevligt folk, och hela jag doftar nu en blandning av jasmin och mimosa efter att ha provat så många produkter jag möjligen kunde lägga vantarna på. En bra dag helt enkelt. Får dock vänta till slutet på veckan innan jag vet om bara jag hade roligt, eller om de andra var nöjda med min insats också.
I afton har vi dessutom skördat lite i trädgården. Häs växer nämligen mer vindruvor än vi hinner äta, men vi försöker så gott vi kan att tugga ifatt naturen.
Vill även passa på att rikta ett stort GRATTIS till min gode vän och vapendragare Becca. Idag fyller du 23. Det är en stor dag. Ett helt år äldre! När vi var små minns jag att du tyckte att din födelsedag var lite tråkig. Sällan sol, sällan snö. Hoppas du är nöjd i år, med köldknäppen som råder i hela Europa! Ser fram emot nästa år! Då borde vi väl fira 20-års jubileum som vänner?
Blev lite förvånad när jag slösurfade och insåg att en snubbe har snott mitt namn, tyskat till det lite, och sedan börjat göra kameror. Man tycker ju att han kunde skänka en kamera eller två som tack, men nej. Jag väntar med spänning på kompensation, Herr Ernemann!
Fredagskvällen spenderades i goda vänners lag på en vattenpipe-bar. Det var jag, Jojo, min föredetta arbetskompis Chantel, samt vår finska hustomte Timo. Mycket trevligt var det. Vattenpipa och baklava, vad mer kan man önska?
Ojojojoj! Här händer grejer! Lush ringde precis och undrade om jag kan komma in och provjobba på måndag! Jag trodde verkligen inte att jag hade en chans efter den där gruppintervjun. Många av de som var där var så otroligt kunniga och trevliga, dessutom känns det svårt språkmässigt att mäta sig med någon som har engelska som modersmål. Lite svårt att förklara det, men man hittar liksom inte orden lika snabbt. Känner mig lite begränsad där.
Alltså låten i nya Heineken-reklamen... Den går på repeat för tillfället. Om och om igen lyssnar jag och njuter till den ljuva stämman av Ted Lyons and his Cubs. Vilka hjältar!
Och för er känner er lite osäkra, kan jag officiellt bekräfta: Ja, det är jag som är galningen i guldig klänning.
Var som sagt på en intervju idag. Det var en gruppintervju, vilket jag inte riktigt gillar... Det blir som en tävling om uppmärksamhet, och den som pratar mest vinner.
Vet inte riktigt hur det gick, men jag hade i alla fall trevligt. Det var ett butiksjobb i en butik som heter "Lush" som flera av er säkertkänner till. Fick jag inte jobbet, så fick jag i alla fall en goodie-bag med en massa Lush-produkter! Woho!
En tvål, en duschcreme, en bodybutter, en handkräm, en massageolja och två ansiktsmasker! Heja Lush!
Förra söndagen bar det ju som bekant av till Kalgoorlie, en riktig gruvgrävar-stad 70 mil från Perth, rakt in i landet. Vägen dit var ganska lång och bökig. Det är inte som i Sverige, där man passerar städer här och där. Här är det en gigantisk öken. Har du tur passerar du en bensinmack var tionde mil, men det är allt. Ödemark och kängurur. I 70 mil.
Dessutom var vi tvugna att stanna med jämna mellanrum, då bilarna riskerade att överhettas.
Väl på plats var det arbete som gällde under dagtid, och på kvällarna samlades vi för att laga mat och spela kort.
Torsdag den 26 var vi alla lediga, eftersom det är Australiens nationaldag. Vi tog till vara på dagen och turistade lite i området. I Kalgoorlie ligger till exempel Australiens största öppna gruva, kallad "The Super Pit". Otroligt fantasifullt namn där... Kan tänka mig att tankebanorna gick till på följande vis när de kom på det:
"Hm, vad ska vi döpa den till..? Det är en jättestor "pit" (utgrävning).. Giant Pit? Big Pit? Nu har jag det! SUPER pit! Yes!"
På Australia Day åkte vi dit i alla fall. Och den var inte liten.
Det är lite svårt att få en uppfattning av storleken, kanske särskilt på ett foto. Men jag kan säga så här, allra längst ner i botten syns tre prickar. De är grävmaskiner med skopor i storlek med den nedan...
...och däck som dessa
När vi tröttnade på gropen så åkte vi hem och grillade och badade. Ahmed var grill-ansvarig och jag och Idan såg oss som poolansvariga. Någon måste ju se efter den också...
Jag fick dessutom höra att man inte har varit i Australien förrän man har provat deras nationaldryck "Ginger Beer", och när passar det bättre att prova den, om inte på självaste nationaldagen. Skulle beskriva det som någon sorts ingefärs-must. Gott, men väldigt annorlunda...
Framåt aftonen var det min tur att vara middagsansvarig. De andra önskade en svensk middag, så det blev pannbiff med stekt lök och potatismos.
Kinesisk man med pannbiff. Gott men konstigt löd utlåtandet.
Efter Australia Day, så hade vi två långa arbetsdagar kvar innan det var dags att ta sig igenom öknen och hem igen.
Solnedgång i ödemarken.
På det stora hela var roadtripen en trevlig upplevelse. Mina arbetskamrater är mycket vänliga, och det var skönt med lite omväxling.
Tyvärr så fanns vissa detaljer som förpestade hela veckan. Tänkte väl inte direkt blotta varenda liten tanke just här, just nu, men man kan säga att hela resan var överlag oproffessionelt arrangerad. Det ena ledde till det andra, och när vi till slut var tillbaka i Perth, bestämde jag mig för att det enda rätta var att säga upp mig. Så nu är jag arbetslös igen. Fast jag har en intervju redan idag, så än finns det hopp.
