Townsville till Perth
Kategori: Allmänt
Vi började med att lämna Marty vid halv sju-snåret på tisdagkvällen, och begav oss till Townsvilles flygplats.
Det första vi fick veta var att vårt plan var försenat, men det rörde oss inte så värst mycket.
Flygturen mellan Townsville och Brisbane gick fortare än kvickt. Det kändes som att vi lagom hann få upp fart innan det var dags att gå in för landning igen.
Sedan var det bara till att vänta. Vi landade någon gång vid halv elva på kvällen, och planet som skulle ta oss från Brisbane till Perth skulle lyfta klockan åtta. På onsdag kväll.
Alltså nästan ett dygns väntetid.
Äsch! Det är väl inget, tänkte vi. Vi hade laddat med kortlek, serier, böcker, film, sudoku samt ett gott humör.
Det tog en timma innan vi blev hungriga. Det tog fem minuter att inse att allt inom räckhåll var stängt.
Plötsligt var det inte lika roligt längre.
De hade en maskin med lite kakor och chips, så det blev vår räddning fram till fem-tiden på morgonen, då de första caféerna öppnade.
Middag i Brisbane.
Vi byggde upp ett litet läger intill bagageutlämningen, vilket var direkt osmart av diverse anledningar:
1. Helt plötsligt, utan förvarning, började bandet knakandes och gnisslandes att rulla in väskor.
2. 500 pers kommer på en gång för att hämta sina grejer.
3. Det blåste kallt från det lilla hålet som väskorna kommer ifrån.
4. Alltid är det någon idiot som glömmer sin väska, så de måste ropa ut i högtalarna fem gånger att väskan måste hämtas, annars kommer den förstöras av bomb-killarna.
Till slut var det då dags att äntligen flyga mot Perth. Den turen tog 5 timmar ungefär. Eller ja, 6 timmar om man räknar med att vi inte fick kliva ur planet förrän en timma efter att vi hade landat.
Flygtrafiken de senaste dagarna till och från Perth har mer eller mindre stått still på grund av oväder och stormar, så nu när det väl hade kommit igång igen var det kö, både för att landa och för att lasta av passagerare.
Vid kvart över tolv på natten strosade vi in på en tyst flygplats i Perth.
Men tro inte att det resan tog slut bara för att vi kom fram! Nej då.
Eftersom man inte kan checka in på några vandrarhem mitt i natten, så hade vi ingenstans att ta vägen, så det blev till att bygga ett nytt läger, och sluta ögonen ett par timmar.
Nu har vi precis ätit en frukost bestående av varsin hamburgertallrik, och ska snart göra oss redo för att åka till vårt hostel.
Denna bild är särskilt tillägnad Calfo, som önskade fler porträtt av Jojo.
Såg att ni har haft problem att kolla på min lilla film jag lade upp. Nu ska det gå tror jag.
Säg till om det inte fungerar, så får jag prova vidare för att se hur man gör.
Vore ju kul om det gick vägen, så ni får se lite hur vi har det!
Dagens Australien-fakta:
Försäkringar, försäkringar...
Den helt klart, utan tvekan, vanligaste reklamen som går på tv, är för försäkringar.
Det är helt otroligt, och samtidigt lite skrämmande, hur många olika sorters försäkringar de har att välja på.
Den absolut vanligaste är begravningsförsäkringen. De maler på hur länge som helst om hur lycklig man kan dö, om man vet att ens nära och kära har råd med en riktigt pampig begravning för en.
Det är precis det jag kommer tänka när jag ligger på min dödsbädd.
"Skitsamma att mitt liv är förbi och jag aldrig kommer få se mina barnbarn växa upp! Jag försäkrade i alla fall min begravning så jag kan gå under med pompa och ståt!"
2. 500 pers kommer på en gång för att hämta sina grejer.
3. Det blåste kallt från det lilla hålet som väskorna kommer ifrån.
4. Alltid är det någon idiot som glömmer sin väska, så de måste ropa ut i högtalarna fem gånger att väskan måste hämtas, annars kommer den förstöras av bomb-killarna.
Till slut var det då dags att äntligen flyga mot Perth. Den turen tog 5 timmar ungefär. Eller ja, 6 timmar om man räknar med att vi inte fick kliva ur planet förrän en timma efter att vi hade landat.
Flygtrafiken de senaste dagarna till och från Perth har mer eller mindre stått still på grund av oväder och stormar, så nu när det väl hade kommit igång igen var det kö, både för att landa och för att lasta av passagerare.
Vid kvart över tolv på natten strosade vi in på en tyst flygplats i Perth.
Men tro inte att det resan tog slut bara för att vi kom fram! Nej då.
Eftersom man inte kan checka in på några vandrarhem mitt i natten, så hade vi ingenstans att ta vägen, så det blev till att bygga ett nytt läger, och sluta ögonen ett par timmar.
Nu har vi precis ätit en frukost bestående av varsin hamburgertallrik, och ska snart göra oss redo för att åka till vårt hostel.
Denna bild är särskilt tillägnad Calfo, som önskade fler porträtt av Jojo.
Såg att ni har haft problem att kolla på min lilla film jag lade upp. Nu ska det gå tror jag.
Säg till om det inte fungerar, så får jag prova vidare för att se hur man gör.
Vore ju kul om det gick vägen, så ni får se lite hur vi har det!
Dagens Australien-fakta:
Försäkringar, försäkringar...
Den helt klart, utan tvekan, vanligaste reklamen som går på tv, är för försäkringar.
Det är helt otroligt, och samtidigt lite skrämmande, hur många olika sorters försäkringar de har att välja på.
Den absolut vanligaste är begravningsförsäkringen. De maler på hur länge som helst om hur lycklig man kan dö, om man vet att ens nära och kära har råd med en riktigt pampig begravning för en.
Det är precis det jag kommer tänka när jag ligger på min dödsbädd.
"Skitsamma att mitt liv är förbi och jag aldrig kommer få se mina barnbarn växa upp! Jag försäkrade i alla fall min begravning så jag kan gå under med pompa och ståt!"