Det finns ett inside-joke om att det är så jag låter så fort jag får syn på något ätbart, och sedan slevar i mig det innan någon hinner ta det ifrån mig.
Rikitigt så är det väl inte, men allt grundas ju i något.

Jag fick frågan om vad vi åt på festen häromdagen.
Det var väldigt blandat. Det var väldigt blandade nationaliteter där, och alla tog ju med sig något att bjuda på.
Visst var där en hel del indisk mat, men även en del mexikansk, ungersk, spansk och italiensk.
Så det var väldigt intressant kan man säga.

Faktum är att jag blev lite inpirerad, så igår tog jag min tid och höll till i mitt kök timma efter timma och lade ner min själ i en utsökt chicken curry.
Det blev en hel del över, så jag tänkte att ikväll ska jag ha myskväll med god mat.
Inhandlade även en flaska vin att fredagsmysa med.
När jag gick från affären med flaskan i väskan, tänkte jag för mig själv:
"Åh vad mysigt! Wallander-fredag, bara jag och apan och en flaska rött!"

Upprymdheten tog slut så fort jag kom innanför dörren.
Har jag en vin-öppnare?

Rotade i köket en stund och hittade en sådan där stenåldersgrej, som i proncip bara är en skruv.

Jag tror jag har öppnat två flaskor i hela mitt liv, och båda var med en sådan där grej som praktiskt taget gör jobbet åt en.

Efter 20 minuters svettigt kämpande fick jag till slut upp den.
Men den såg ut så här...



Äsch jag hade ju klarat det i alla fall. Humöret höjdes igen! Nu var jag glad!
Sen insåg jag att nu kan jag ju inte stänga flaskan...
Woops...



Sam:
"Engagement rings are pointless. Indians gave cows...Oh sorry, congrats on proposing. We good now? Can I finish my indian story?"