I morse gick jag och pappa en morgonpromenad till en ladugård belägen strax utanför Gränna.
Planen var att inhandla ett julträd.
Det råder tydligen brist på granar.
Eller ja, vill man ha en ful Lions-gran så finns de på ICA-parkeringen, men vill man ha en fin och fluffig gran så gäller det att vässa armbågarna och hinna före alla andra.

Alltså hade jag och pappa planerat att stå utanför ladugården klockan 09:00 när de öppnar, och sedan vara först in och få den finaste granen.
Tyvärr blev vi lite sena. När klockan började närma sig fem över nio hade vi fortfarande hundra meter kvar.
Första bilen med en julgran i bagaget susar förbi. Shit.
Nästa bil...
Vi började gå snabbare.

När vi kom fram gick vi hastigt igenom sortimentet.
Taktiken är nämligen att snabbt skaffa sig en överblick, välja ut de som vid första anblick ser snyggast ut,sedan  bära runt på dem medan man inspekterar dem (och det resterande utbudet) lite mer noggrant.

Hittade en som såg hyfsad ut. Pappa fick bära runt på den så ingen annan skulle ta den.
Hittade en till.
"Bär båda!" Beordrade jag. Här skulle vi inte bli av med några paxade granar minsann.
Pappa tyckte att det räckte med att paxa en åt gången, så han valde den finaste av dem.
Fler och fler kunder trillade in och började bära runt på granar de också.

Paniken steg, utbudet minskade.
Folk började hålla koll på varandra.
"ska han släppa den där? då tar jag den..."

Det är för övrigt sjukt hur petig och kräsen man blir när man ska välja en. Den måste vara perfekt!
Till slut hittade vi en vi kände oss nöjda med, och började släpa hem den.




Vad jag alltså vill få fram med detta är att min lördagsmorgon spenderade jag inte som de flesta (sovandes, nergosad i en säng).
Nej, jag var mitt i jugransrushen. I en ladugård.



Sam:
"You're like a tornado of bullshit right now. We'll talk again after your bullshit dies out over someone else's house."