Ojojoj... vilken dag det har varit...

Först och främst var flyget försenat.
Vi fick vänta skitlänge på att få starta. Inte för att det var problem med starten, utan för att Arlanda inte kunde ta emot oss när vi väl kom fram.
Tydligen hade det snöat en massa under förmiddagen, så de kunde bara ha en bana igång.
En bana. För både utgående och ankommande plan.

Till slut, efter att ha suttit en och en halv timma på ett stillastående plan med mr. Bean-filmer som underhållning, fick vi lyfta.

Turen gick ganska smärtfritt, men när vi väl kom fram två timmar försenade till Stockholm, började de verkliga problemen.

Det var kö över HELA motorvägen. Det tog en evighet att bara komma till Södertälje.

Vi åkte från Arlanda vid 15:30-16:00, och kom fram till Gränna (man får dock ta hänsyn till kortare kiss/kaffe/mat-pauser) vid ungefär 21:30.


Men nu är jag i alla fall äntligen här.
Österrike är över för den här gången.
Det har hänt en massa saker på vägen. En del vet ni, en del vet ni inte.
Men det har varit kul, och jag hoppas på att åka tillbaka snart.

Vad gäller bloggen, så har jag fått frågan några gånger nu om jag kommer fortsätta att skriva eller inte.
Jag vet inte för att vara ärlig. Så länge jag har något att säga kommer jag fortsätta antar jag.
Titta in så får ni väl se!

Vad gäller apan, så har han efter mycket om och men, beslutat sig för att bo kvar hos mig tills vidare.
Jag tror att han är lite rädd för att bli ensam, men det erkänner han inte.
Däremot har han sagt att om Torsten (som ständigt kastar sugna blickar på apan) kommer i närheten, så flyttar apan direkt.


Nu ska jag äta mammas lussebullar, och det kommer att bli awesome!


Sam:
"Why would i want to check a voicemail on my cell phone? People want to talk to me, call again. If i want to talk to you, I'll answer."