När man är duktig får man belöna sig, och jag har säkert varit duktig på något de senaste dagarna. Därför blev det stranden idag med Chantel, Jojo och Timo.
Dock blev det annan strand idag än vi åkte till sist. Det trista med stränderna här är att det alltid är något som förstör lite. Vissa stränder har stingers (mini-maneter som sticks och klänger sig fast), andra stränder har andra maneter som är ännu värre, rent utsagt farliga. Scarborough (där vi var idag) är alltid blåsigt och har hajar.
Så när man står där i vattenbrynet, med fötterna i ett 25-gradigt, turkost hav, tvekar man ändå en sekund eller två innan man kastar sig ut i vågorna.
Tänkte bara nämna det sådär i förbifarten, så mår ni kanske lite bättre hemma i februari-Sverige.
Häromdagen fick vi beösk av vår vän Jonny. Han har bott i Darwin senaste halvåret, men nu är det slut på det och han tänkte vara i Perth ett tag istället.
Detta firades med öl och Timo.
Jonny tyckte att det var på tiden att någon klättrade i vårt träd
Hej på er, stora och små! Som ni märkt så tog jag två dagar semester från bloggen. Det var välbehövt. Ibland så bara tröttnar man på att skriva saker här, och då kan det vara trevligt med ett litet uppehåll.
I fredags hade Jojo en intrevju att gå på. Faktum är att han hade den första intervjun i tisdags. Han gick in och gjorde ett så bra intryck att de blev alldeles till sig. Tills de såg var han bodde, vilket var för långt bort enligt dem.
"Jaha, men det är väl inte deras problem? Vill han pendla så är det upp till honom" tänkte jag och blev arg. Tydligen var det deras problem, eftersom de är ansvariga för hans säkerhet inte bara på, utan även till och från, arbetsplatsen. Jobbar man då natt till exempel, så kan det hända att man får vänta en timma på busshållplatsen, och det var de inte förtjusta i.
Han fick inte jobbet helt enkelt. Däremot, eftersom de tyckte så mycket om honom, så fixade de en ny intervju med en annan snubbe inom samma branch. Det var den han gick på i fredags. Och kan ni tänka er, han fick det!
Och nu sitter ni och trycker näsan mot skärmen och tänker: "Men vad är det för jobb då!? Säg någon gång!" Näpp.
Samtidigt som Jojo var iväg och intervjuades så bestämde jag mig för att ha lite kvalitetstid med apan. Det blev stranden. Eftersom vi inte är helt hemma på vilka stränder som är bra här i stan (och det är stor skillnad från strand till strand) så tyckte jag att vi kunde bjuda med Chantel i egenskap av guide och chaufför. Apan var inte stormförtjust, men han kunde vänja sig vid tanken att ha en egen chaufför.
Chantel tog oss till Yanchep, och nej, jag hittar inte på namnen själv. Det var helt otroligt! Troligtvis den bästa stranden jag har varit på! Den var inte stor, vilket ledde till att det inte heller var så mycket folk, max 30 personer. Ofta är det ganska vågigt när man badar i havet, finns ju liksom inget som bromsar. Men det gjorde det här.
Sisådär 20 meter ut i vattnet sträckte ett korallrev ut sig och fångade upp vågorna. Resultatet blev en turkosfärgad lagun med kristallklart vatten, där vi gladeligen plaskade runt som om vi var fem år igen. Tyvärr finns inget vidare bildbevis, eftersom jag mitt kvastskaft glömde kameran hemma. Dock kan jag bjuda på en bild som apan tvingade Chantel att ta med sin mobil.
Han känner någon sorts skräckblandad förtjusning till livräddarna.
Monkie om provjobb och druvskörd: waow!! fina druvor!! fina bilder!! fin flicka!! Men hur blir det med toabesöken om ni käkar så mycket druvor???KRAAAM
Ja du... Vi visste inte riktigt hur pass vindruvor påverkar kroppen. Det vet vi nu.
Nu är Jojo på en intervju och jag har en underbar morgon! Härom dagen när Chantel var här, så hade hon med sig en present till mig. Hon hade fått lite olika sorters lyxkaffe, men eftersom hon knappt dricker kaffe så fick jag dem.
Min morgon består alltså av ansiktsmask och kaffe. Frågan är bara vilken sort jag ska välja... Tror det blir den med en hint av hasselnötssmak...
Idag var jag och provjobbade på Lush. Det kändes som att det gick bra, och jag hade verkligen kul! Träffade en massa trevligt folk, och hela jag doftar nu en blandning av jasmin och mimosa efter att ha provat så många produkter jag möjligen kunde lägga vantarna på. En bra dag helt enkelt. Får dock vänta till slutet på veckan innan jag vet om bara jag hade roligt, eller om de andra var nöjda med min insats också.
I afton har vi dessutom skördat lite i trädgården. Häs växer nämligen mer vindruvor än vi hinner äta, men vi försöker så gott vi kan att tugga ifatt naturen.
Vill även passa på att rikta ett stort GRATTIS till min gode vän och vapendragare Becca. Idag fyller du 23. Det är en stor dag. Ett helt år äldre! När vi var små minns jag att du tyckte att din födelsedag var lite tråkig. Sällan sol, sällan snö. Hoppas du är nöjd i år, med köldknäppen som råder i hela Europa! Ser fram emot nästa år! Då borde vi väl fira 20-års jubileum som vänner?
Blev lite förvånad när jag slösurfade och insåg att en snubbe har snott mitt namn, tyskat till det lite, och sedan börjat göra kameror. Man tycker ju att han kunde skänka en kamera eller två som tack, men nej. Jag väntar med spänning på kompensation, Herr Ernemann!
Fredagskvällen spenderades i goda vänners lag på en vattenpipe-bar. Det var jag, Jojo, min föredetta arbetskompis Chantel, samt vår finska hustomte Timo. Mycket trevligt var det. Vattenpipa och baklava, vad mer kan man önska?
Ojojojoj! Här händer grejer! Lush ringde precis och undrade om jag kan komma in och provjobba på måndag! Jag trodde verkligen inte att jag hade en chans efter den där gruppintervjun. Många av de som var där var så otroligt kunniga och trevliga, dessutom känns det svårt språkmässigt att mäta sig med någon som har engelska som modersmål. Lite svårt att förklara det, men man hittar liksom inte orden lika snabbt. Känner mig lite begränsad där.
Alltså låten i nya Heineken-reklamen... Den går på repeat för tillfället. Om och om igen lyssnar jag och njuter till den ljuva stämman av Ted Lyons and his Cubs. Vilka hjältar!
Och för er känner er lite osäkra, kan jag officiellt bekräfta: Ja, det är jag som är galningen i guldig klänning.
Var som sagt på en intervju idag. Det var en gruppintervju, vilket jag inte riktigt gillar... Det blir som en tävling om uppmärksamhet, och den som pratar mest vinner.
Vet inte riktigt hur det gick, men jag hade i alla fall trevligt. Det var ett butiksjobb i en butik som heter "Lush" som flera av er säkertkänner till. Fick jag inte jobbet, så fick jag i alla fall en goodie-bag med en massa Lush-produkter! Woho!
En tvål, en duschcreme, en bodybutter, en handkräm, en massageolja och två ansiktsmasker! Heja Lush!
Förra söndagen bar det ju som bekant av till Kalgoorlie, en riktig gruvgrävar-stad 70 mil från Perth, rakt in i landet. Vägen dit var ganska lång och bökig. Det är inte som i Sverige, där man passerar städer här och där. Här är det en gigantisk öken. Har du tur passerar du en bensinmack var tionde mil, men det är allt. Ödemark och kängurur. I 70 mil.
Dessutom var vi tvugna att stanna med jämna mellanrum, då bilarna riskerade att överhettas.
Väl på plats var det arbete som gällde under dagtid, och på kvällarna samlades vi för att laga mat och spela kort.
Torsdag den 26 var vi alla lediga, eftersom det är Australiens nationaldag. Vi tog till vara på dagen och turistade lite i området. I Kalgoorlie ligger till exempel Australiens största öppna gruva, kallad "The Super Pit". Otroligt fantasifullt namn där... Kan tänka mig att tankebanorna gick till på följande vis när de kom på det:
"Hm, vad ska vi döpa den till..? Det är en jättestor "pit" (utgrävning).. Giant Pit? Big Pit? Nu har jag det! SUPER pit! Yes!"
På Australia Day åkte vi dit i alla fall. Och den var inte liten.
Det är lite svårt att få en uppfattning av storleken, kanske särskilt på ett foto. Men jag kan säga så här, allra längst ner i botten syns tre prickar. De är grävmaskiner med skopor i storlek med den nedan...
...och däck som dessa
När vi tröttnade på gropen så åkte vi hem och grillade och badade. Ahmed var grill-ansvarig och jag och Idan såg oss som poolansvariga. Någon måste ju se efter den också...
Jag fick dessutom höra att man inte har varit i Australien förrän man har provat deras nationaldryck "Ginger Beer", och när passar det bättre att prova den, om inte på självaste nationaldagen. Skulle beskriva det som någon sorts ingefärs-must. Gott, men väldigt annorlunda...
Framåt aftonen var det min tur att vara middagsansvarig. De andra önskade en svensk middag, så det blev pannbiff med stekt lök och potatismos.
Kinesisk man med pannbiff. Gott men konstigt löd utlåtandet.
Efter Australia Day, så hade vi två långa arbetsdagar kvar innan det var dags att ta sig igenom öknen och hem igen.
Solnedgång i ödemarken.
På det stora hela var roadtripen en trevlig upplevelse. Mina arbetskamrater är mycket vänliga, och det var skönt med lite omväxling.
Tyvärr så fanns vissa detaljer som förpestade hela veckan. Tänkte väl inte direkt blotta varenda liten tanke just här, just nu, men man kan säga att hela resan var överlag oproffessionelt arrangerad. Det ena ledde till det andra, och när vi till slut var tillbaka i Perth, bestämde jag mig för att det enda rätta var att säga upp mig. Så nu är jag arbetslös igen. Fast jag har en intervju redan idag, så än finns det hopp.
För er som tror att jag har gått och dött ute i den australiensiska vildmarken har jag goda nyheter, än lever jag och frodas.
Dock har jag just nu varken riktigt tid eller ork att göra en bamseuppdatering om vad som har hänt den senaste veckan. Alltså tar jag en kopp kaffe i stället och återkommer angående den saken.
Oj oj oj! Nu brinner det i knutarna! Om tio minuter går min buss, och jag är inte på långa vägar färdig! Varför sitter du då vid datorn, undrar ni, och ja... Det gör jag också.
Idag bär det av på min lilla roadtrip. Ända bort till Calgoorlie ska vi (googla ni som inte vet var det är), eller mest jag och apan. Jojo får stanna hemma.
Vet inte riktigt vad jag ska vänta mig. Finns det internet? Kaffe? Kängurur? Så många frågor utan svar.
Men nu måste jag skynda! Kanske hörs vi igen, kanske inte. Skämt åsido, har inte det så kallade internetet nått fram till landsbygden här i landet ännu, så hörs vi igen om en vecka.
De senaste åren har jag tagit del av en semmeltradition. Vet inte riktigt hur det började, eller var det kommer sluta, men varje år träffas jag och några vänner för att äta en semla och säga hej. Alla kan ju förstås inte närvara varje gång, men det är nästan det som är charmen med det. De som inte kan bidra med sin fysiska närvaro, får helt enkelt hänga med via skype.
Detta är vad som gör det hela extra roligt. Var vi befinner oss, vad vi gör just nu, vad som händer, hur det går med våra planer och så vidare. En årlig uppdatering, med en bakelse.
I år var jag en av de som deltog via cyberspace. Tyvärr är ju inte Australiens befolkning precis överösta med semlor (deras förlust), så mitt bidrag blev helt enkelt en kall James Boags (ett slags tasmanskt guld i flytande form).
Så tack mina vänner för årets fika. Undrar var vi är nästa år?
Idag när jag jobbade, så träffade jag bland annat två systrar i 3-6 års åldern. De var så klart hur söta som helst. Storasystern himlade med ögonen åt allt lillasystern sade, och efter en stund blev hon riktigt förbannad på henne. Jag förstod inte riktigt varför, men precis vad hon kände. Den lilla sade något dumt, och när den äldre tyckte att det hade gått för långt, så såg hon på sin yngre syster (med en aning dömande blick), höjde handen och sopade till henne allt vad hon orkade.
Jag förstod precis.
Är det någonting som är vansinnigt irriterande här i världen så är det nämligen just småsyskon. Jag vet, för jag har ett. Och herregud vad jobbig hon är.
Hon säger, gör och råkar alltid ut för dumma saker. Dumma, dumma lillasyster.
Inte nog med att hon gör detta, hon skyller dessutom alltid allting på mig. "Men Anna gör det!" och "Anna sa det" är meningar hon har slängt åt mitt håll hela våra liv.
Sen får jag ta skiten. För jag är äldst, och borde veta bättre. Detta är varför jag hatar att vara storasyster
Samtidigt... Så är det rätt trevligt ändå. När vi var små så var min syrra rätt lättlurad och lättmanipulerad, och gud vad kul det kunde vara. Jag kunde få henne till vad som helst, för mig litade hon på. Haha, när jag tänker närmare på det så är det nog samma fortfarande.
Ändå har saker och ting ändrats med åren. Jag känner inte för att slå till henne lika ofta till exempel.
Ibland kommer hon till mig och ber mig om råd, och då blir jag stolt. Det bekräftar på något vis att trots att jag har utnyttjat hennes blåögdhet hela vårt liv, så litar hon fortfarande på mig och värderar vad jag tycker. På senare år har jag även insett att hon inte är så pjåkig på att ge råd hon heller, och det gör mig också stolt! För tänk ändå, trots att jag hatar att hon skyller på mig, och att hon gör dumma saker, så har ändå jag varit med och uppfostrat någon som är bra, smart, rolig, påhittig och (kanske framför allt) villig att hjälpa mig när jag har problem, koka en kopp te när jag behöver det som mest, och sitta uppe hela nätter för att bara... göra ingenting.
Därför grämer det mig att jag inte kan vara där och supa henne under bordet när hon fyller 20. Men jag kommer att ta igen det, det kan jag lova. Dagen till ära delar jag istället en gammal hederlig Coca Cola med henne, och hoppas innerligt att någon annan är där och sköter mitt jobb. Det vill säga ser till att hon hittar till systemet, och ger henne en rak höger när hon går för långt.
Nu dricker jagmitt morgonkaffe för första gången på evigheter. Får liksom inget sug när jag är sjuk, men nu är jag återställd och njuter av kaffe, morgonsol och fågelkvitter.
Åh, känslan av att få duscha och fixa till sig när man har snorat och luktat svett i en veckas tid! Oslagbart!
... Särkilt när det innebär specialkost i form av glass i stora lass
Drog en lååång skype med Becca häromdagen. Det var så otroligt trevligt! Det som är bra med Becca är att vi brukar inte prata så överdrivet mycket om vad som har hänt på senaste, eller kommer att hända, utan vi glider allt som oftast in på något otippat ämne som vi sedan kan diskutera hur länge som helst.
Denna gång handlade det bland annat om vem som är den hårdaste snubben vi vet. Det vill säga, någon som är så hård att han aldrig, hur mycket han än försöker, kan verka mjuk. Detta pågick en liten stund. Brudar som vi är, så kunde vi ju ändå hitta "de där varma ögonen" eller "nallebjörnen på insidan" i vem vi än kom på. Till slut så hittade vi ändå någon som kvalificerade till att vara den hårdaste av de hårda.
Denna hårda snubbe har nyligen gjort en reklam för British Heart Foundation, och trots detta så mjuknar han inte det minsta i våra ögon.
Mina damer och herrar, Vinnie Jones.
Förresten, om någon av er har förslag på någon som skulle kunna utmana Vinnie Jones på prispallen, vänligen kommentera!
Här kan vi ju genast döda myten att man blir förkyld om man är kall, för jag har banne mig svettats hela veckan.
När jag började känna av de vanliga symtomen (halsont, huvudvärk samt den där känslan av att jag är otroligt liten och det är vansinnigt synd om mig), bestämde jag mig för att stanna hemma och följa Lollos råd. Det vill säga bädda ner mig i sängen och fördjupa mig i Niceville.
Det är nog det som har hänt här på senaste.
Nej förresten, en sak till! Eftersom jag har gjort bra ifrån mig på jobbet på senaste så har jag blivit medbjuden på en jobb-roadtrip! Den 22 januari bär det av och vi blir borta lite drygt en vecka. Återkommer med fler detaljer om detta senare.
