...Är det inte idag.
Men nästan.

De senaste åren har jag tagit del av en semmeltradition.
Vet inte riktigt hur det började, eller var det kommer sluta, men varje år träffas jag och några vänner för att äta en semla och säga hej.
Alla kan ju förstås inte närvara varje gång, men det är nästan det som är charmen med det.
De som inte kan bidra med sin fysiska närvaro, får helt enkelt hänga med via skype.

Detta är vad som gör det hela extra roligt.
Var vi befinner oss, vad vi gör just nu, vad som händer, hur det går med våra planer och så vidare.
En årlig uppdatering, med en bakelse.

I år var jag en av de som deltog via cyberspace.
Tyvärr är ju inte Australiens befolkning precis överösta med semlor (deras förlust), så mitt bidrag blev helt enkelt en kall James Boags (ett slags tasmanskt guld i flytande form).

Så tack mina vänner för årets fika. Undrar var vi är nästa år?