Detta var verkligen en dålig dag. Eller nej, det började med en dålig natt.
Jag sov verkligen ingenting, utan låg mer som i en dvala timma efter timma. Till slut var jag tvungen att gå upp eftersom det var skola idag.
Jag tog fel tunnelbana och åkte fel hit och dit. Huvudet var på vift så att säga.
Så fort vi slutade skolan, åkte jag hem och däckade.
När jag sedan vaknade ett par timmar senare var jag otroligt godissugen, så jag bakade chokladmuffins.
Det blev bara åtta stycken, för jag råkade äta mer smet än jag bakade, men jaja, så kan det gå.
Bestämde mig för att socker är bra när man är trött, så jag halvsov framför tv:n medan jag fikade på muffins och ikeas flädersaft.
Då ringde min mobil. Jag blev nästan rädd.
Den har praktiskt taget inte ringt sedan jag kom hit, och nu ringde plötsligt ett okänt nummer.
Jag övervägde att inte svara, men nyfikenheten tog över.

"Hallå?"
"Ja, hallå jag ringer angående radio- och tvlicensen"
"eh... jaha hej hej"
"Hej. Jo vi har registrerat här att du inte har betalat någon tv-licens, stämmer det?"
"Ja, jo det kan nog stämma..."
"Var bor du?"
"Jo för tillfället bor jag i Wien faktiskt"
En stunds tystnad.
"Nä, gör du? O, gud va kul!!"
"Ja, det är kul..."
"Vad gör du i Wien då?"
"Eh... jag pluggar tyska..."
"Gud va roligt Wien som är så fint!"
"Ja, jo det är det ju..."
"Men jaha, du står ju i alla fall skriven i Sverige. Bergsgatan 80 står det...."
"Ja just det, jo jag är skriven där ja..."
"Jaha, men då är det någon annan där som betalar kanske?"
"Kan tänka mig det ja..."
"Per... känns det igen?"
"Ja, det är far min"
"Ja, men dåså, då är vi på det klara. Men gud vad kul med Wien!"
"Ja, jag skrattar hela tiden..."
"ja, nej jag ska inte störa. Men ha så kul nu, och njuuuuut verkligen av att vara där! Tänk på oss som sitter här hemma"
"Ja, gud vad jag njuter..."
"Men ha det så bra nu då och ta hand om dig i stora staden!"
"jo tack, hej hej..."

Någon måste verkligen hata sitt jobb...