Igår åkte Jojo hem. Apan är gladare än någonsin. Äntligen får vi lite kvalitetstid, han och jag.
Vi började dagen med en långpromead. Det har varit ganska fint väder idag, så vi gick och sparkade i löven.
När vi kom hem åt vi frukost, och sedan har vi mest chillat i lägenheten hela dagen.
Det var jätteskönt, fram tills vi blev störda.
Det började med en massa spring och stoj i korridoren, sen plingade det på dörren.
Jag kikade försiktigt ut genom titthålet. I korridoren utanför stod några häxor och en frankenstein.
Apan tyckte att vi skulle låtsas att vi inte var hemma, så det gjorde vi.
En stund senare plingade det på dörren igen. Tre pumpor den här gången.
De var så galet söta i sina pumpadräkter att jag först tänkte öppna dörren, men sen insåg jag att det enda godiset vi hade hemma var en enda chokladkaka. Man kan ju inte gärna ge godis till en av tre pumpor medan de andra tittar på.
Nä, vi låtsades även den här gången att vi inte var hemma.
När det plingade för tredje gången blev jag nästan lite upprymd och skyndade till titthålet för att se vad det var den här gången.
Hela gluggen var täckt av ett monsteransikte som tittade tillbaka. Jag blev skiträdd.
Ett ensamt monster med en jättemun.
Den här gången lät jag inte bli att öppna i brist på godis, jag var genuint rädd att bli rånmördad av ett monster.

För att slippa ringklocketerrorn åkte jag och apan in till stan och tog en bärs istället.