Idag hatar jag mitt liv...
Jag blir bara mer och mer förkyld, tröttare och tröttare och surare och surare...
Nu har jag kommit till det stadiet när jag är som en omedgörlig femåring och ingenting passar. Jojo vet precis vad jag menar.

Tänkte att jag skulle strejka från världen idag och inte ens kliva upp ur sängen, men så tog ju så klart halstabletterna slut och jag var tvungen att pallra mig till affären för att bunkra upp med fler.
Väl där insåg jag att det kunde ju vara ganska gött med en sådan där billig film som alltid finns vid kassorna.
Fanns inga. Fanns bara tyska schlagerhits.
Alltså gick jag till de fyra närmaste mataffärerna (nu låter det som att jag sprang över hela stan, men i verkligheten tar det inte mer än fem minuter att gå till någon av dem) i min jakt på film.

Inte en enda av dem hade en enda film! Skitland!

Så jag återvände besviket hem, och nu är jag helt slut efter min marsch.

Nu bäddar jag ner mig och strejkar en stund.
Hoppas jag dör på kuppen och inte blir hittad förrän om några veckor då grannarna tycker det luktar konstigt och min lägenhet är fylld av katter.